Förlite tid
Okej, det där med dieten där man enbart får dricka vatten tänker jag skippa. Men nu har jag bestämt mig, jag ska gå ner mer i vikt. Super av mig att bestämma det nu när jag inte får träna på två veckor. Påtal om träning fick jag mig en oväntad 50minuters rask promenad idag ute i kylan burr burr.
Men tillbaka till ämnet "jag ska gå ner i vikt". Jag vet att jag det senaste året har blivit smalare och det är jag stolt över mig själv för men jag har inte uppnått mitt mål. Det värsta är att mitt mål är en bild i huvudet som tycks ändra på sig beroende på mitt humör. Ibland har jag dagar då jag ärligt vaknar och har ångest över att jag måste ta på mig kläder som "får mig att se fet ut" jag kan gråta hysteriskt och jag blir så jävla arg på mig själv. Dagar då jag vaknar och det enda jag kan tänka på under hela dagen är att jag äntligen ska få träna. Visserligen har jag en bra inställning till träning, ibland för bra.
Fast mat däremot. Mat och jag går inte ihop. Jag hatar att äta frukos och skippar det alla dagar utom söndagar, jag har varken tid att äta frukost och sedan tycker jag inte om det. Yoghurt, fil, gröt, smoothies, mjukbröd, hårdbröd och annan "frukost" BLÄÄÄ! En sak som fungerar är omelett men inte har jag tid och stå där i köket och steka ägg.
Nej tack!
Att vara tidsoptimist och äta frukost + komma i tid = hur fan ska jag få det att gå ihop?
Påtal om tiden så sov jag tre timmar inatt och imorgon börjar jag halv nio så egentligen borde jag inte sitta här.
Det finns förlite tid kvar i mitt vardagliga liv, jag har svårt att få ihop den. Jag som hatar att planera och alltid brukar vara ute i sista stund kanske borde börja planera... Mamma kanske har rätt om att det blir enklare om man planerar.
Morgondagen:
07:00- Upp och göra en omelett med skinka
08:30-15:00(senast tror jag)- Skolan
runt 16:00- promenera till CG med Emelie (Emelie är förövrigt kvinnan som lärde mig att laga omelett)
18:30- middag kanske ;D
21:00-22:00- TV
Men tillbaka till ämnet "jag ska gå ner i vikt". Jag vet att jag det senaste året har blivit smalare och det är jag stolt över mig själv för men jag har inte uppnått mitt mål. Det värsta är att mitt mål är en bild i huvudet som tycks ändra på sig beroende på mitt humör. Ibland har jag dagar då jag ärligt vaknar och har ångest över att jag måste ta på mig kläder som "får mig att se fet ut" jag kan gråta hysteriskt och jag blir så jävla arg på mig själv. Dagar då jag vaknar och det enda jag kan tänka på under hela dagen är att jag äntligen ska få träna. Visserligen har jag en bra inställning till träning, ibland för bra.
Fast mat däremot. Mat och jag går inte ihop. Jag hatar att äta frukos och skippar det alla dagar utom söndagar, jag har varken tid att äta frukost och sedan tycker jag inte om det. Yoghurt, fil, gröt, smoothies, mjukbröd, hårdbröd och annan "frukost" BLÄÄÄ! En sak som fungerar är omelett men inte har jag tid och stå där i köket och steka ägg.
Nej tack!
Att vara tidsoptimist och äta frukost + komma i tid = hur fan ska jag få det att gå ihop?
Påtal om tiden så sov jag tre timmar inatt och imorgon börjar jag halv nio så egentligen borde jag inte sitta här.
Det finns förlite tid kvar i mitt vardagliga liv, jag har svårt att få ihop den. Jag som hatar att planera och alltid brukar vara ute i sista stund kanske borde börja planera... Mamma kanske har rätt om att det blir enklare om man planerar.
Morgondagen:
07:00- Upp och göra en omelett med skinka
08:30-15:00(senast tror jag)- Skolan
runt 16:00- promenera till CG med Emelie (Emelie är förövrigt kvinnan som lärde mig att laga omelett)
18:30- middag kanske ;D
21:00-22:00- TV
Kommentarer
Postat av: Emelie
Jag gillar inte heller att äta frukost, på helger äter jag det verkligen inte.
Typ det enda jag får i mig på morgonen är gröt!
Svar; Men om du äter upp mina järnpiller så får ju inte jag mindre ont i huvudet haha? :(
Postat av: andriana
Men frukost är ju typ grunden till att lyckas gå ner i vikt om man tränar? :P Då äre ju frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag som gäller :P.
Vi kanske borde sluta dricka hanna :( JAG VILL OCKSÅ GÅ NER I VIKT.
Trackback