Det är någonting som hindrar mig från att skriva in ditt nummer på mobilen eller trycka upp din ruta på msn. Egentligen så vill jag bara skrika på dig och tala om hur arg jag är på dig men ändå så vill jag inte det, för jag känner att jag inte vill prata med dig, inte just nu. För du skulle inte förstå vad jag menade och du vill inte förstå varför jag är arg på dig. Det är du som har blivit förändrad och det stämmer nog som de flesta säger att jag växte ifrån dig. Det tog ungefär ett halvår men jag har ingen aning om vad det var som fick mig att mogna. Kanske var det du eller så kanske det kom helt naturligt.
Någon gång så måste man växa upp men ändå så känner jag mig rädd för att göra det. Just nu vill jag inte vara den som tar ansvar, jag är inte redo för det. Säger jag som inte ens fyllt 17år ännu..
Jag tror absolut inte att man blir vuxen när man fyller 18. Jag tror på att man blir vuxen när man kan ta ansvar för sina egna handligar och sig själv, när man förstår konsekvenserna som vissa saker kan medföra. Självklart kommer man även som vuxen att göra "fel" och inte alltid det som är bäst för en själv utan kanske det som är bäst just för stunden.

Jag pratade med min kusin Malin igår och fick reda på en sak som verkligen skrämmer mig. Hon sa att hon hade fått en brödrost i födelsedags-present när hon fyllde 18 i våras. Senast innan jul pratade jag med henne om att det värsta man kan få i present är just en brödrost. Varför? Jo, jag tycker att det är så vuxet att äga en brödrost.

Jag lovar att tala om för er den dagen jag eller någon annan köper mig en brödrost, den dagen ska jag bli vuxen ;)