Ibland önskar jag att det där stället i mina drömmar också fanns på riktigt. Att bara drömma räcker inte alla gånger, jag vill känna trygghet. Den tryggheten jag vill känna kan jag tyvärr inte ge mig själv. Vissa dagar känner jag mig så totalt vilsen och vet inte vart jag ska ta vägen, musik på högsta nivån har alltid varit min utväg. Det stämmer ganska bra att musik är terapi. Jag hade nästan glömt bort varför jag tyckte så mycket om att sjunga och jag hade verkligen förlorat min inspiration helt, kanske kan den komma tillbaka till mig om jag bara vill. Om jag letar lite efter den så kanske. Man kan stänga in sig på sitt rum och bara skrika med i alla låtar medans tårarna rullar ner för kinderna, då känns det lite bättre, då känner man att man lever. Men när jag ligger ensam i min säng på nätterna då kan jag inte sätta igång musiken. Det är då jag drömmer om det där stället som är bara mitt dit jag kan fly och vara säker. Där ifrågasätter ingen vad jag gör eller varför jag gör det. Det finns heller ingen där som vill ändra på mig för de förstår, de kan inte få mig att ändra på mig. Andra människor kan få mig att ändra åsikter men de kan inte ändra min personlighet eller mina innersta tankar. Man är samma människa hela livet men man utvecklas och man lär sig nya saker.
Jag vill känna trygghet!