Det gick fyra veckor innan du sa det, "jag ångrar mig". Att få höra "jag är visst kär i dig", känns jobbigt. Självklart så visste jag redan om det men att få höra det från den här personen var jobbigare än vad jag trodde. Jag vet egentligen inte vad jag vill. Jag vill inte vara tillsammans med dig idag och du vet varför men jag har ingen aning om vad som händer i framtiden. Det känns som att det inte finns några chanser kvar att ge.
Jag kämpade men du gjorde inte så mycket. Jag försökte att limma ihop delarna som bara fortsatte att rasa medans du bara fortsatte att slänga iväg redan brustna bitar. Vårat förhållande har inte alltid varit de bästa men de gångerna de har varit bra mellan oss så har det varit bäst. Om jag ska vara helt ärlig så trodde jag att du var den jag skulle gifta mig med. Vi hade någonting som bara sa klick, första gången vi sågs kommer jag aldrig att glömma. Sedan den dagen har jag varit så fäst vid dig och jag har tröttnat på dig hur många gånger som helst men jag har aldirg släppt taget. Innerst inne så vet jag att jag aldrig kommer att kunna släppa taget, helt.
Du är den personen som vet om alla mina små hemligheter och jag vet om dina. Den värsta känslan är känslan att inte kunna lita på någon som man älskar. I ett förhållande så måste man lita på varandra. De senaste månaderna så tror jag att du och jag misslyckades med det. Vi hade båda saker som drog oss isär och jag hatar det. Vi sa förevigt men nu står vi här på väg åt olika håll, bort ifrån varandra.
Men du, inbilla dig aldrig att jag ångrar åren med dig. För det gör jag verkligen inte. Du sa det själv "det var den bästa tiden" och det håller jag med dig om.
Jag är omringad av platser som väcker minnen, med dig. Det är inte så att jag blir ledsen när jag går förbi. För jag vet att vi hade det underbart då men det är tråkigt att det underbara är slut nu. Jag kommer aldrig förstå varför du valde att säga "det är slut" men det var nog ett klokt val. För desto mer tid det hade gått desto svårare hade det blivit. Men nu säger du att du ångrar dig men tiden går inte att spola tillbaka.
Om den gick att spola tillbaka, skulle du då göra det? Egentligen så vet jag inte om jag skulle det. För jag har lärt mig så otroligt mycket den  senaste månaden och haft så otroligt roligt. Roligt på ett sätt jag aldrig skulle kunnat ha om det var du och jag. Det svider att läsa det här jag vet och det gör ont i mig att skriva det. Inte för att det är så att jag behöver skriva ingen tvingar mig, men jag känner för att dela med mig av mina känslor. Alltid ska man vara klok i efterhand men då kan det vara försent.

Jag kommer aldirg glömma min första riktiga och enda kärlek