Jag hatar att det måste vara såhär. Jag mår dåligt, riktigt dåligt. När jag kollar i dina ögon så ser jag vad du egentligen vill. Du är osäker men dina känslor för mig lyser igenom. Du kan inte förneka dom, inte när du står framför mig. Att vara osäker men ändå så säker, beslutsångest.
Jag är kär och det tänker inte jag förneka men vad är egentligen bäst för mig? Alex är en underbar kille och han har en lika underbar familj, jag kommer inte kunna släppa taget.