Är det nu när verkligheten kommer ikapp mig jag ska börja ångra mig? Känna att jag kastade bort massor av viktiga saker i mitt liv. Är det meningen att jag ska lära av "mina misstag"? Att jag ska känna att jag är en svag människa  för att sedan kunna växa och bli starkare? Varför gör kärlek en så svag, så svag att man inte ens kan se vad som är bäst för en själv?

Jag har massor med frågor som snurrar runt i mitt huvud och jag hoppas att jag en dag kommer att finna svar på dem alla.