Kärlek är ingenting att kasta bort

Det tog slut mellan mig och A flera gånger under vårat långa förhållande men jag höll kvar, jag var inte redo att förlora honom. Jag höll kvar för att jag var rädd, jag trodde att han var den enda killen i världen som kunde få mig att känna "den där känslan". Jag tror fortfarande att det är så, ingen annan människa har lyckats få mig att känna vad jag kände då. Nu säger jag inte att "den där känslan" är kärlek, för så är det inte. A inledde ett nytt kapitel i sitt liv, ett kapitel där jag inte fick plats. Jag får fortfarande inte plats, iaf inte som den personen jag vill vara.
Jag håller inte kvar längre, jag är inte rädd. För jag hade ingenting att förlora, jag hade redan förlorat.

Människor förändras!